9.11.2011

9/11

10 har det gatt...sen man vaknade till det ofattbart hemska...
alla dessa bilder som far en nastan att ramla ihop i en hog.....
kom ju inte fram till familjen hemma i Sverige som var oroliga...
telefonlinjerna var kapputt da o da..
men fram kom jag till vannerna i NJ...1 av dom jobbade i en an Twc-byggnaderna...
han kom ut oskadd, men med hemska berattelser....
som hur han hann komma ner i lobbyn o sen inte hitta nan vag ut...utgangen va sparrad...
hur en polisman tog ut sin pistol o skot sonder ett fonster sa de kunde komma ut..
men sen det mest hemska, manniskorna som hade slangt sig ut fran vaningar hogt uppe...ljudet/synen av det kommer han nog aldrig glomma!!!

en annan van jobbade i en byggnad brevid Twc, de satt i mote med fonstret mot Twc....o de ser planen...
han kom ocksa ut oskadd.........skakad men oskadd...

min man fick jag heller inte tag pa, men han kom hem sent pa kvallen...han hade borjat ga fran Chelsea upp mot Spanish Harlem dar vi bodde da...
men fick sen aka med en jobbakompis som va pa vag upp sjalv...

dagen efter akte jag till jobbet, o sa tyst som det var pa taget har jag aldrig varit med om...
folk satt med bojda huvuden....sa tyst...
jag jobbade som hostess pa en restaurang da o jag kan saga att fran kl 11 pa morgonen da vi oppnade dorrrarna tills kl 11 pa kvallen da vi stangde hade vi fullt upp!
stampersoner kom in o kollade om man var vid liv.....folk kom for att trostata ....
folk satt o grat vid sina bord o vid baren...
 vi som jobbade dar fick ta oss en paus mitt ibland kaoset o ga o hamta andan eller grata en skvatt pa toaletten....for det var alltid nara...den dar graten...
ett vanligt "Hi how are you?" fick en ibland att kippa efter andan...
o sen lukten....den dar lukten som spred sig over nedre Manhattan i flera veckor...
den branda lukten o askan....

det var intensiva veckor efter det....
mycket jobb...mycket kanslor...inte allra minst for alla dessa Anthrax-handelser o att allra minsta small fick en att hoppa hogt...
o nu har det gatt 10 ar.....kan inte fatta det ...
kan brista i grat ibland nar jag ser dessa flygplan aka rakt in i Wtc....
det kanns fortfarande som ett farskt sar....

2 comments:

Anonymous said...

Kommer ihåg hur jag ringde och ringde och ringde för att få tag på dig och höra att allt var ok med er.... Och det var det! Tack och lov.....

KRAAAAAAMARRRR!
Johanna

Caroline said...

Ja det tog ju ett tag att komma fram pa telefonen....
Fick inte tag pa min familj sa jag ringde Nettan...o kom antligen fram. Fragde henne om hon kunde ringa min familj o saga att allt va ok....for jag visste ju inte om jag kunde ringa igen...
Hemskt!!!!
Kram pa dig Johanna!