1.18.2009

Jahapp....jetlaggen har avtagit....inte langre sitter jag o halvsover nar klockan ar 6 pa kvallen. Tyckte det kandes lite annorlunda den har gangen, att komma hem alltsa. Brukar alltid bava for att ga igenom allt man har kopt hemma i Sverige.....sjalva saknaden infinner ju sig da....saknaden av familjen. Saknaden av allt det dar bekanta....
Men, sjalva uppackningen gick ju som en dans, kunde till o med lyssna pa Lars Winnerback utan problem...
Ibland kan det ta 2 veckor innan jag kan kolla pa korten vi har tagit pa semestern......men alla kort ar inlagda pa datorn....no problems what so ever!
Men nu....sondags kvall....nar jag sitter har i min ensamhet (mannen ligger o snarkar sa gott) o har tittat pa nagra avsnitt av "Stjarnorna pa slottet" pa Svt......sa kanns det som om nat borjar rora pa sig dar inne......i hjartat!
Parkele ocksa......

6 comments:

Lillen! said...

De e bar batterina till pacemakern som håller på o ta slut....kanske e bra om du kollar de där!;)

ÅSA said...

Vilka fina bilder du har på bloggen, du skiftar ganska ofta har jag märkt, måste alltid kolla om jag har kommit rätt :)

Caroline said...

Lillen.........pacemakern??? Den gamle tickaren......den haller i som bara den!

Asa-heheh......det e kul att andra lite da o da!

anna of sweden said...

Jag säger som indianerna.
Man måste vänta in sin själ när man reser.
Ibland kommer kroppen fram förse själen.
Så är det alltid för mig.

Är lite nyfiken.
Hur länge har du bott här i USA?
Hur "hamnade" du här?
På grund av Kärleken? :)

Caroline said...

Oh...tack for dom fina orden Anna! Verkar som sjalen har hunnit ifatt mig...
Jag kom till USA 1996 som aupair, akte hem efter 1 ar. Kom sen tillbaks nan gang under 1998-99...o da traffade jag min man. Akte fram o tillbaka mellan USA o Sverige, vi gifte oss 2001....o sen dess har jag bott har permanent!

anna of sweden said...

Aha, kul att få höra.
Man lär ju känna varandra lite så här via
bloggarna och jag blev nyfiken på din historia.